Bara som en svepande rörelse.
Som en hastigt bortdöende viskning.
Jag fick en vaksamhet.
En misstrogen förhoppning.
Alltför långsam.
Alltför insnärjd i nuets bråte.
Men
jag blev sittande kvar.
Som i sorg.
Jag kunde känna igen en del.
Som minnen.
Som minnen av känslans flykt.
Likt en svala i kvällningen.
Över en gårdsplan.
Det var allt.
