Till Poesi

 

Vid stranden.

 

Den kvällen

bröt sig havet in

i mina sinnen.

Tog dem

i besittning

och bjöd tystnad.

Min värja föll

och skölden.

Lyssnande och stum

blev jag stående

förlägen - vapenlös.

Med stor självklarhet

blev jag fånge

och fri.

Som om fiender

aldrig funnits.