|
Det börjar med visionen! |
||
| Grunden för all mänsklig politisk och religiös aktivitet är visionen. Innerst bakom dessa olika viljeyttringar finns en föreställning eller en idé om något annat. Något att sträva emot tillsammans med andra. Det handlar mycket om att beskriva och att finna anhängare. De som beskriver och söker anhängare kan vara upproriska och komma ur folk- djupet. Andra kan vara de som tagit sig fram till ledande positioner i etablerade organisationer. Det kan vara statsmän och politiker eller präster och andra religiösa ledare. Motorn under allt detta är visionen - något som en del håller levande men andra har glömt. | ||
|
|
En tankemodell:
En vision kan vara svårfångad, men den kan bli tydligare genom högt satta mål. Vägen dit går över "det politiskt möjliga". Därmed är vi inne på det som kännetecknar demokratin - tankeutbytet, diskussionen och debatten. I goda fall leder allt detta till beslut och nu är det lite lättare genom verkställighet och uppföljning så
att man kan se resultaten. Där någonstans börjar processen om från början inför nästa steg i utvecklingen - i bästa fall. |
|
|
Men hur är det? Visioner är svåra att definiera och att levandehålla. Olika hänsyn i den nära vardagen gör
sig ofta gällande. Men vad händer då? Samhällsutvecklingen tappar riktningen. Olika intressen kan göra sig gällande på annat sätt och ta hem kortsiktiga
fördelar.
För några kan en sådan samhällssituation vara meningsfull på kort sikt, men för alla gäller att utan levande visioner blir tillvaron tom och meningslös. Det tar sig uttryck i destruktiva och självdestruktiva levnadsmönster. Något som vi ser mycket av i vår tid. Hur har vi det med våra visioner? Och framför allt - mina visioner har sin grund i det som uttrycks FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna och andra av demokratins grunddokument. Det finns andra visioner av helt annat slag. |
||